I det böljande landskapet i östra Schweiz (runt byn Appenzell) springer det runt en hel massa kor och annat löst folk. Här tillverkas en av de kända Schweiziska ostarna Appenzeller.

Etivaz. Gruyére, Tête de Moine och Emmenthaler är några andra riktigt goda ostar från samma land. Appenzeller räknas till hårdostfamiljen (pressad ost) och lagras allt från tre månader till Extra-varianten som lagrats i sex månader.

Appenzeller Extra är en riktigt fruktig sak med en trevlig pikant eftersmak. Lite bonnigare och mildare än sin storebror Gruyére. Doften är en kylskåpsknäckare så pappa in den ordentligt.

Vin till

Hårdostar från detta backiga land är fantastiska till de flesta viner. Mousserande, torra vita, fylliga röda, halvsöta eller söta. För att nämna några som passar fint till just Appenzeller Extra i bra prisklass (och som även finns på SB):

Pierre Sparr Diamant Pinot Blanc (nr 2914)

Lenz Moser Trockenbeerenauslese (nr 12920)

Côtes-du-Rhône  (nr 2011)

Ibland funderar jag på hur saker och ting produceras. När jag tänker på osttillverkning – särskilt från Frankrike, Italien och Schweiz får jag nästan alltid überromantiska bilder under kalufsen. Med überromantik menar jag det hantverksmässiga som andas kvalitet, glädje och omtanke och gärna med hela släkten inblandad. Utav den anledningen är det faktiskt värt att lägga några extra kronor på ost, olivolja, vin och annat. Jag tycker den här artikeln från FX-Cuisine förmedlar den känslan. Här finns en till från FX-Cuisine.