I det böljande landskapet i östra Schweiz (runt byn Appenzell) springer det runt en hel massa kor och annat löst folk. Här tillverkas en av de kända Schweiziska ostarna Appenzeller.

Etivaz. Gruyére, Tête de Moine och Emmenthaler är några andra riktigt goda ostar från samma land. Appenzeller räknas till hårdostfamiljen (pressad ost) och lagras allt från tre månader till Extra-varianten som lagrats i sex månader.

Appenzeller Extra är en riktigt fruktig sak med en trevlig pikant eftersmak. Lite bonnigare och mildare än sin storebror Gruyére. Doften är en kylskåpsknäckare så pappa in den ordentligt.

Vin till

Hårdostar från detta backiga land är fantastiska till de flesta viner. Mousserande, torra vita, fylliga röda, halvsöta eller söta. För att nämna några som passar fint till just Appenzeller Extra i bra prisklass (och som även finns på SB):

Pierre Sparr Diamant Pinot Blanc (nr 2914)

Lenz Moser Trockenbeerenauslese (nr 12920)

Côtes-du-Rhône  (nr 2011)

En klassisk getost från Loire (Indre-et-Loire) i centrala Frankrike. Eftersom Kinna redan bloggat utförligt om osten för sisådär 48 timmar sedan så får väl bidra med några fina vintips istället.

Längre in i landet i Övre Loire där klimatet lite svalare hittas appellationerna Sancerre och Pouilly-Fumé – på varsin sida av floden Loire. Appellationerna är kända för sina torra och krispiga vita viner av druvan Sauvignon Blanc. Här kännetecknas druvan med dofter av fläder, svartvinbärsblad, krusbär och kattpiss på krusbärsbuske. Smaken är aromatisk, ofta med stor fruktsyra.

En sökning bland Systemets viner från området resulterar i en inte alltför diger skörd av vin.
Pouilly-Fumé | Sancerre

Vinerna är verkligen klockrena till de flesta krämiga getostar, som just Saint-Maure och kombinationen är den perfekta början på ostkvällen. Sen tas ko-ostarna fram… men det är en annan historia.

Just det ja, ska inte glömma. En Pinot Gris från Alsace fungerar också väldigt bra till getostar…

Roquefort – kungen av grönmögelostar. Stark som få, möglig som tusan och gjord av fårmjölk. Det är faktiskt en av få grönmögelostar som är tillverkad av just fårmjölk – de flesta är av komjölk. Men vi svenskar borde ha lätt att komma ihåg detta faktum (Rockfåår).

Ibland funderar jag på hur saker och ting produceras. När jag tänker på osttillverkning – särskilt från Frankrike, Italien och Schweiz får jag nästan alltid überromantiska bilder under kalufsen. Med überromantik menar jag det hantverksmässiga som andas kvalitet, glädje och omtanke och gärna med hela släkten inblandad. Utav den anledningen är det faktiskt värt att lägga några extra kronor på ost, olivolja, vin och annat. Jag tycker den här artikeln från FX-Cuisine förmedlar den känslan. Här finns en till från FX-Cuisine.

Tomme du Berger är en, bland många flera kan tilläggas, ost som jag inte lagt märke till och jag kan faktiskt drista mig att säga att den nu tillhör favoriterna. I andra poster här nedan kan du hitta Chimays kittost: Chimay Grand Cru som även den är en favorit. Sambandet klarnar säkert om jag säger att TdB också är en typ av kittost. Yes, jag är väldigt förstjust i kittostar nuförtiden, för bara några månader sedan var det hårdostar såsom Gruyere och Comté. Det kommer och går i perioder, precis som med allt egentligen.

Ja, det är inte lätt att sammanfatta kvällen utan att utbrista i både ett eller flera “holy-schmolys!”. En portugisisk afton med Niklas J. Vin, mat och lite, lite ost. Några stödord från kvällen: 10 pers, 15 flaskor minst, Alvarinho, Migas, Moscatel, Colares, Douro, unkna sockor, 1987, 1970, 1960, 1948 och 1871(!).

Brie – en av de mest kända vitmögelostarna. Brie-osten har fått sitt namn från provinsen Brie öster om Paris och ostarna har självklart sin AOC-status (1980). För att göra saker och ting lite svårare finns det självklart en hel hoper olika Brie-ostar. Men det är ju inte dom det ska handla om! Näh, det är kingen av Brie såklart, från distriktet Meaux, nämligen Brie de Meaux.

Någonting efter maten? Varför inte några få ostar med tillbehör och en god Sauvignon Blanc.

Vem kan segla förutan vind? Vem kan ro utan åror? Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar? Vem leva ett helt liv utan att avnjuta en perfekt mogen gorgonzola? Det är dags för en italiensk klassiker, minst lika känd som Parmigiano Reggiano. Gorgonzola, bara namnet får en styvnackad hårdostälskare att frusta. Gorrrggonzzzolaah! Osten har plagierats fler gånger än Alberto Tomba vunnit slalomlopp i en pyjamasblå kroppsstrumpa.

Ahh, hur många goda ostar finns det inte? Här en halvindustritillverkad fårost från Aquitaine i pyrenéerna. Brebis betyder får på franska. Brebis tillverkas på både pastöriserad och opastöriserad fårmjölk, men det är vanligare att våra ostbutiker tar hem den opastöriserade.

Vilket kort och kott betyder grottlagrad opastöriserad pecorino. Pecorino-ost är alltid gjord på fårmjölk vilket gör att den får den karaktäristiska och syrligt salta smaken. Pecora betyder får på italienska.

Taleggio – en italiensk favorit. En av många kanske ska tilläggas. Osten kommer inte långt ifrån den flygplats du landar på när du åker med RyanAir till Milano.. just det Bergamo. Till alla Glenn därute kan ju tilläggas att Bergamos fotbollslag heter Atalanta! Staden Val Taleggio som osten härstammar ifrån ligger alldeles norr om Bergamo. Staden kanske till och med har ett taleggiomuseum?

Saint Marcellin är en liten ort nära Lyon. Här tillverkas en trevlig liten ost med samma namn. Det är en vitmögelost av opastöriserad komjölk som beroende på mognad har en vit yta eller ett blåmögel på utsidan. I en torr version kallas osten även för Séchon.