Papardelle med gremolata, parmaskinka, rostade pistagenötter och flagad parmesan. En för denna sommar vanligt förekommande maträtt. Kanske inte med parmaskinka varje gång. Inte pistagenötter heller för den delen. Bred pasta, gremolata och parmesan är grunden. Tricket är att slå på en skvätt grädde och något billigt vitt vin i kastrullen när pastan börjar bli klar (häll av vattnet först). Det går snabbt och det är gott.

Ett härligt pastavin som gifter sig fint med gremolatan är de norditalienska Barberorna – Barbera d’Alba och Barbera d’Asti. Härligt kryddiga med mörka bär och som ofta låter maten spela den stora fiolen. Det gillas.

Gremolata
2 handfull persilja/bladpersilja
Citronskal av en citron
2 st vitlöksklyftor
Några matskedar bra olivolja

Finhacka persilja, finhacka vitlök, riv av citronskalet. Blanda med lite salt och slå på olivolja så att blandningen blöder lite av olja.

Pistagenötterna
Fördela så mycket nötter du vill ha i en torr stekpanna. Rosta ett tag. Stöt i en mortel. Slå på lite olja och strö på salt.

Allt annat
Färska lasagneplattor skurna som bred tagliatelle (papardelle).
Parmaskinka
En skvätt vitt vin
Lagom mycket grädde för att ‘kräma’ till rätten.

Koka pastan tills den är 2 min från klar . Slå av vattnet. Häll i grädde, en del av gremolatan och det vita vinet. Rör runt. Låt grädden och vinet koka in så att pastan får en krämig yta. Fördela på tallrikar, lägg på skinkan sedan nötter och gremolata. Hyvla parmesan och ringla lite olivolja.

Till middagen igår avnjöts ett vin som Systembolaget sänkt priset på. Från 143 kr till 115 kr, vilket gör att det känns lite lättare att spontanhandla. Egentligen var jag inte ute efter dylik men den liksom bet sig kvar med sitt naggande pris. Jag har ingen erfarenhet av en italiensk Pinot Noir (Pinot Nero) så det kändes okej att ge efter för suktandet.

Direkt vid karaffering känns vinet knutet med jordig doft och lacknafta som enda referenspunkter. Efterhand tinar Riservan och släpper fram mörka bär, kryddiga toner med kanel och läder och tjära. Smaken är direkt tjurigt efter upphällningen och vinet känns nästan lite eldigt och efterlämnar en inte helt angenäm bitterhet i gommen. Jahaja.
Vinet får ytterligare en timme på sig medan jag förbereder maten. Jag passar på att tjuvsippa lite under tiden med lite halvfärdig risotto Milanese och grana padano på skeden. Skönt, nu känns vinet med sin kryddighet som ett hyggligt alternativ till maten. Saffranet möter upp fint och granan hjälper till att bära vinet ända ner utan bitterhet. Hoppas att kycklingen med ett inre av smält taleggio och salvia kan få vinet att sjunga önnu högre. Den mjälla kycklingen med sitt krämiga inre och det lite kryddiga riset får vinet att nynna fint. Inte direkt stämsång och inget hallelujah moment men ändå gott till maten.

Pjuh, tillbaka i Italien igen efter trevliga irrfärder på den iberiska halvön. Idag är det den nordliga delen av stöveln som står till grund för måltiden. Självklart handlar det om ost och det är taleggio som får bevisa sina matlagningsegenskaper tillsammans med en Risotto Milanese. I risotton hamnar rikligt med Grana Padano-ost, även den från norra Italien. Till maten – i glaset – blir det en Pinot Nero Riserva från Sydtyrolen som hör och häpna; si, den är från norra Italien.

I april-maj 2008 tog vi Ryan Air till Pisa för vidare biltur till Grevé in Chianti i Toscana. Det tar tydligen ett år att få ändan ur vagnen och göra nåt av bilderna. Det här var en resa som jag drömt om många gånger. Tänk att bila runt i Italien och särskilt Tuscany (ni kommert väl ihåg vad The Maestro sa om Tuscany i ett avsnitt av Seinfeld).

Amarone della Valpolicella är ett ganska speciellt vin. Vinet har en hög alkoholhalt (ända upp till 17.5% har jag sett) och druvorna har torkat i minst tre månader innan de pressas. Druvorna i Amarone heter allt som oftast Corvina, Molinara och Rondinella. Hemvisten är en bit öster om Gardasjön i Veneto i nordliga delen av Italien.

Eftersom jag blivit väldigt inspirerad av att göra egen pasta kommer här till allas förskräckelse ännu ett litet inlägg. Och på köpet kan jag bidra med en och annan klantighet. Som tack för att du läser.. vänta sluta inte nu!

Vem kan segla förutan vind? Vem kan ro utan åror? Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar? Vem leva ett helt liv utan att avnjuta en perfekt mogen gorgonzola? Det är dags för en italiensk klassiker, minst lika känd som Parmigiano Reggiano. Gorgonzola, bara namnet får en styvnackad hårdostälskare att frusta. Gorrrggonzzzolaah! Osten har plagierats fler gånger än Alberto Tomba vunnit slalomlopp i en pyjamasblå kroppsstrumpa.

Ett halvsött norditalienskt vin av typen Recioto är som gjord för att avnjutas till ost och desserter. Särskilt desserter med kakao, en Tiramisu passar också alldeles ypperligt. Just Reciotovinet är en venetiansk specialitet som har en lång historia.

Vilket kort och kott betyder grottlagrad opastöriserad pecorino. Pecorino-ost är alltid gjord på fårmjölk vilket gör att den får den karaktäristiska och syrligt salta smaken. Pecora betyder får på italienska.

Då var det heliga vinet slut, urdrycket, uppsupet. En trevlig liten flaska som inhandlats på Terrenos vingård i hjärtat av Toskana i april. Det var inte det enda vinet vi fick med oss, men det var den enda som fått stå oöppnad… tills nyss då.

Lite väl mycket italienskt nu. Men vara bara tvungen att själv försöka göra en tiramisu med inspiration från restaurangen Linguini. Det ska bli intressant och se om den blir lika god! I så fall handlar det nog mest om nybörjartur.

Taleggio – en italiensk favorit. En av många kanske ska tilläggas. Osten kommer inte långt ifrån den flygplats du landar på när du åker med RyanAir till Milano.. just det Bergamo. Till alla Glenn därute kan ju tilläggas att Bergamos fotbollslag heter Atalanta! Staden Val Taleggio som osten härstammar ifrån ligger alldeles norr om Bergamo. Staden kanske till och med har ett taleggiomuseum?

Ja då var det dags igen. Pasta, kära pasta. Det var ju pastafrossa för ett tag sedan och jag lyckades nästan ta ett kort som duger. Numera, såhär på höstkanten, är det svårt att få till några bra foton, det blir till att laga mat på dagen eller ta snygga blixtbilder (not).

En Parmigiano eller en grana i alla ära men ibland måste man ju förnya sig lite. Gled förbi A Tavola på odengatan en fredag efter jobbet för att köpa det obligatoriska helggodiset.

Jag kan inte påstå att jag är så bevandrad i pancettans underbara värld. Tycker mest “baconet” ser väldigt köttsnålt ut, mest strimmor av kritvitt fett. Min lokala månglare av bland annat pancetta försökte upplysa mig om att: