Många ostar passar till vita viner, några färre passar till röda men de allra flesta ostar passar till halvtorra vita viner. Väldigt många passar också till söta dito. Så lyckan är stor när vinvännen Mr T tar med ett vin från Moseldalen i Tyskland. Ett halvtorrt vin med världens längsta namn; 1994er Meulenhof Erdener Treppchen Riesling Auslese. Auslese är ett av sex Prädikat (tysk vinkvalitetsklass). Auslese-viner är gjort på speciellt utvalda och väl mogna druvklasar. De är ofta eleganta och ganska ofta halvtorra/söta.

Att välja ost till vinet är inte särdeles svårt. Comté, Abondance, Pecorino (inte alltför mycket sälta). Egentligen alla smakrika ostar. Gärna halvhårda till hårda. Så gott.

Vinet ja… Ibland går det att få tag i mogna Rieslingar på SB. Och för en ganska billig penning. De brukar tyvärr ta slut direkt.
Meulenhof har en fint mogen doft av honing och gula semitorkade russin. Doften fyller på med de karaktäristiska diselångorna för en gammelriesling. Vulklösning med tillhörande solution finns också och ibland svischar en mintig ton genom glaset. Det bådar alltså gott. Smaken bjuder på en härligt len upplevelse. Det söta tapetserar gomtaket och eftersmaken är frisk och är hyggligt lång med en liten men märkbar syra. Gott!

Alkoholstyrkan är snälla 8.0%.

Systembolagets halvtorra till söta viner från Tyskland »

Robiola Tre Latti. En krämig favorit från Piemonte i nordvästra hörnet av Italien som tillverkas av tre olika sorters mjölk. Elefant, myrslok och hästmjölk… eller var det ko, get och fårmjölk. Jag har fått för mig att det är en perfekt sommarost – det bara känns så, lite blommig. En skön sommarkväll med Bagarns Sura – ett surdegsbröd jag brukar köpa på fredagarna, ett rött eller vitt sommarvin samt en plastmugg. Sen är man ju hemma. Vinet var en gåva från den trevliga Carlo Merolli och det har redan fått en grundlig genomgång av den mycket läsvärda bloggen Italienska Viner. Själv har jag inte smakat tjutet ännu.

Robiola Tre Latti har en riktigt god syrlig smak med en trevlig blommig ton. Helst ska den vara så mogen att den är lite, lite rinnig. Självklart funkar osten lika väl allena eller på ett kjex. Jag skulle gärna skriva en hel roman om denna fantastiska ost men jag överlåter en fortsatt läsning HÄR.

[form-dammbär] En himla trevlig grönmögelost med precis lagom sälta – i alla fall för min smak. Det händer dock inte alltför ofta att jag köper ‘ädelost’ men när jag väl gör det,  ja då är det denna som oftast hamnar i påsen. Osten har en torr yta, till skillnad mot de kladdiga Roquefort eller Bleu de Causses. Den är alltså inte bara godare, den är lättare att handskas med också.. wohoo!

Det sägs att långt innan romarna kom till Frankrike, var det de galliska druiderna (Miraculix?) i området Pierre-sur-Haute, Auvergne i Rhônealperna som tillverkade Fourme d’Ambert. Benämningen “fourme” betyder form (Gjord i form) på latin och menas den behållare som används för att hålla ostmassan på plats. Därför lever namnet “forme” kvar på osten i bergen i Forez och Auvergne. Förr tillverkades osten uteslutande på gårdar under sommarmånaderna, i “jasseries” – låga byggnader med halmtak, och såldes på marknaden i byn Ambert, därav namnet. Även idag hålls traditionen vid liv.

Testa att dela osten i små bitar och vira mindre skivor parmaskinka runt. Guvagott! Eller varför inte i en fräsch sallad med valnötter. I sås. Fyllning i kött. Oändliga möjligheter.

Var och hur

Fourme d’Ambert produceras i två franska departement: Loire och Puy-de-Dôme, och i fem kantoner om Cantal regionen runt Saint-Flour. Osten står i 24 timmar för att rinna av. Den saltas och perforeras vilket låter syre passera genom osten. Den bildar då relativt snabbt det välkända mööglet utav släket penicillium.

Vin

Fantastisk trevligt tillsammans med ett sött/halvsött vitt eller rött vin. Varför inte testa ett rött Vin Doux Naturel från södra Frankrike. Gärna från disrikten Banyul och Maury.

Franskaviner.se:

BANYULS och BANYULS GRAND CRU- 1500 hektar
Vid den orientaliska delen av Pyrénéerna på skifferterraser där klippan bara täcks av ett tunt jordlager. På denna magra jord ger en rustik druva, som Grenache noir, fylligt vin men mycket låg avkastning. Rubinröda till mahognyfärgade viner med generös bouquet av torkad frukt, russin, fikon och kakao.

Banyuls Rimage behåller sina aromer av röda bär medan Banyuls Grand Cru får lagras på ekfat i minst trettio månader och får en mogen fyllig stil.

MAURY – 1720 hektar
I Agly-dalen på svarta skifferjordar ger Grenache noir magnifika fylliga och kopparfärgade mjuka viner. Maury “vintage” har toner av svarta vinbär och björnbär medan mer mogen Maury utvecklar aromer av plommon, svarta körsbär, kryddor och rostat kaffe.

Miraculix

Miraculix är namnet på den gamle finurlige druid som är vän till Asterix och som tillreder grytan med trolldryck som krävs för att Asterix och de andra i byn ska bli starka och oövervinnerliga för romarna, med undantag av Obelix som Miraculix inte tillåter smaka av grytan, sedan han föll i den som barn. Miraculix är vithårig och har långt skägg, och en vit druiddräkt. Hans viktigaste redskap är guldskäran, med vilken han samlar de mistlar som är en av de viktigaste ingredienserna i trolldrycken. Förutom trolldrycken kan Miraculix koka ihop andra magiska drycker.

I det böljande landskapet i östra Schweiz (runt byn Appenzell) springer det runt en hel massa kor och annat löst folk. Här tillverkas en av de kända Schweiziska ostarna Appenzeller.

Etivaz. Gruyére, Tête de Moine och Emmenthaler är några andra riktigt goda ostar från samma land. Appenzeller räknas till hårdostfamiljen (pressad ost) och lagras allt från tre månader till Extra-varianten som lagrats i sex månader.

Appenzeller Extra är en riktigt fruktig sak med en trevlig pikant eftersmak. Lite bonnigare och mildare än sin storebror Gruyére. Doften är en kylskåpsknäckare så pappa in den ordentligt.

Vin till

Hårdostar från detta backiga land är fantastiska till de flesta viner. Mousserande, torra vita, fylliga röda, halvsöta eller söta. För att nämna några som passar fint till just Appenzeller Extra i bra prisklass (och som även finns på SB):

Pierre Sparr Diamant Pinot Blanc (nr 2914)

Lenz Moser Trockenbeerenauslese (nr 12920)

Côtes-du-Rhône  (nr 2011)

En klassisk getost från Loire (Indre-et-Loire) i centrala Frankrike. Eftersom Kinna redan bloggat utförligt om osten för sisådär 48 timmar sedan så får väl bidra med några fina vintips istället.

Längre in i landet i Övre Loire där klimatet lite svalare hittas appellationerna Sancerre och Pouilly-Fumé – på varsin sida av floden Loire. Appellationerna är kända för sina torra och krispiga vita viner av druvan Sauvignon Blanc. Här kännetecknas druvan med dofter av fläder, svartvinbärsblad, krusbär och kattpiss på krusbärsbuske. Smaken är aromatisk, ofta med stor fruktsyra.

En sökning bland Systemets viner från området resulterar i en inte alltför diger skörd av vin.
Pouilly-Fumé | Sancerre

Vinerna är verkligen klockrena till de flesta krämiga getostar, som just Saint-Maure och kombinationen är den perfekta början på ostkvällen. Sen tas ko-ostarna fram… men det är en annan historia.

Just det ja, ska inte glömma. En Pinot Gris från Alsace fungerar också väldigt bra till getostar…

Under min lilla tid som ostälskare har jag fått lära mig att Langres är perfekt till Champagne – den kommer ju från samma ställe. Det är oftast ett gott tecken på att smakerna passar fint tillsammans. Traditionen säger även att osten ska gröpas ur en smula i toppen – häll sedan på en hutt champagne och låt osten vara. Kanske en halvtimme-timme i alla fall. Då har osten hunnit få en härligt krämig konsistens. Med detta sagt…

Langres är en kittost av komjölk. Det är en väldigt snäll variant av ostfamiljen som annars till stor del består av härligt rinniga ostar som äts med sked. Så goda att det krullar sig i munnen! Men Langres är sådär stifft elegant och finstämd som bara någon från Champagne kan vara. Perfekt som instegsost till de ‘riktiga’ kittostarna som Epoisses, Ami du Chambertin osv. Ett rött från Bourgogne är helt grymt bra till den typen av kittostar.

MonS undersökte för några år sedan möjligheten att utöka lagringspotentialen. De fann en övergiven tågtunnel från andra världskriget strax utanför Roanne. Efter några år av provlagring och renovering står 180 meter tunnel redo att lagra ost. Massor av ost. Tunneln rymmer 80 ton ost och cirka 210 ton passerar varje år. Ostarna lagras allt från en till 18 månader och har en ålder av 1-26 till slutkund (oss ostätare).

FÖR NÅGON VECKA SEDAN var det brorsans födelsedag och för att fira detta faktum bar det iväg till Wreta Gestgifveri i Jönåker för en smärre middag. Jönåker ligger mittemellan Nyköping och Norrköping, ja precis, mitt i ingenstans . Wreta marknadsför sitt kök med ekologiska och närproducerade råvaror – som så många andra.

Såhär skriver de själva om sitt kök: I köket på Wreta Gestgifveri presenteras moderna närproducerade ekologiska råvaror på ett naturligt och säsongsbundet sätt. Vi berättar stolt om såväl långkok på lammsida från Khulsta som Bosse och Hans föder upp, som den smaktypiska ostronörten från Janne på Malmköpings gourmet grönt på Grinda. Matlagningen på Wreta bygger på nyfikenhet och glädje såväl som traditioner och det svenska och franska klassiska köket.

Det låter det!

Menyn ståtar med fina råvaror  – vad sägs om:

Kungsflundra stekt i dinkelmjöl, citrongelé, pepparrot och färskpotatis serverad med en krämig majrova och räkmousse.

Hängmörad nötstek från Ösvreta gård, rieslingvinägerbakade Ändebolstomater serverad med rostat örtsmör och saltbakad färskpotatis.

Spett med hjort från Valinge och spansk chorizo serverades med mangoldsallad, rödvinsås och saltbakad färskpotatis. (mitt val)

Wretas urval av ostar (mitt val, som om det fanns något annat val för mig…)

Tagetesbrülee med smak av kanel, vanilj och stjärnanis med en jordgubbssorbet, krispigt kryddflarn med mandelcremé och melon…
…och så fortsätter det.

Det är riktigt bra mat här på Wreta må jag säga. Som en appetizer fick vi en isad gazpacho i ett långt snapsglas. Till maten drack jag ett glas ungt Valpolicella på restaurangens tips. Till fisken serverades ett glas Chablis av bättre klass (kanongott!).

Och det blev ju lite ost till dessert, till dessa gick det att köpa till kökets rekommendation av vin. Några centiliter Banyul(sött rött från södra Frankrike oftast gjort på 100% grencahe) och en halvsöt Sancerre(!). Jättegott, tror nog att Banyulen var en aning lagrad.  Ostarna på den avlånga tallriken var en spansk ost från Mallorca(?) (getost tror jag), Oppunda och Sörmlands Ädel från Jürss mejeri.

All and all. Bra jobbat Wreta. Kommer hit och äter igen. Då hoppas jag på bättre väder!