Blogs.com listar de 10 bästa ostbloggarna:
So You Want to Be a Cheesemaker?
The Master Cheesemakers of Wisconsin
Läs mer...
En till skapelse från Auvergne i centrala Frankrike – även den inhandlad på Androuet. Osten (mjölken) kommer från den bergiga regionen Mont-Dore. På över 1000 meter växer en omfattande flora och osten har en fin fruktig och lite lantlig smak med hasselnötskaraktär. Doften är lite mjölkig och framförallt jordig. Saint Nectaire är en klassisk fransk ost gjord på komjölk. Lagrad i källare på halmmattor och tvättas med saltvatten med jämna mellanrum. Grottan hålller nästan 100% luftfuktighet – pjuuh ganska svettigt. Osten tillhör ostfamiljen pressade ostar (les pâtes pressées) och har en en ganska fast form. Testa en röd eller vit bourgogne.
Läs mer...
Tillbaka i Frankrike efter en sejour bland de italienska surkörsbären. Fouchtre-de-Vache från Androuet på Nybrogatan har det där jag suktat efter. Mjölkig, smörig och med en gulvit spånplatta till yta – som givetvis inte behöver ätas upp. Osten är enligt personalen på Androuet väldigt svår att få tag på utanför hemregionen Auvergne. Hmm, vilket borde innebära att den är helt omöjlig att hitta i Sverige. Osten tillverkas fortfarande hantverksmässigt utav komjölk. Fouchtra betyder egentligen ‘auvergnat’, en person som bor i Auvergne, på inhemskt språk. När den görs på getmjölk kallas den Fouchtra-de-Chevré. Testa ett gräsigt och friskt vitt vin till.
Holy cheeze, va de gör bra ost där nere i Auvergne: Saint Nectaire, Cantal, Fourme d’Ambert, Bleu d’Auvergne…..
Läs mer...
Vilken annan rätt är så beroende av en väldigt speciell ost som ingrediens och garnityr som risotto? Rätten som egentligen innebär att koka in buljong i ris och sedan tillsätta parmesan. Men det finns ju väldigt många sätt. Såg Solens mat på SVT-play häromdagen när en italienare rörde ihop den lokala varianten. Å hej och hå vad mycket fett. Efter halva tiden tillsättes grädde och när risotton var nästan klar klickades världens största smörkub ner. På med parmesan och sedan massor av den för området väldigt kända osten Bitto. Gissar att paltkoman var svår efter den bomben. Klippet hittas på www.svtplay.se. Avsnitt 6/6.
Jag brukar göra lite olika varianter beroende på om jag vill springa ett par mil i skogen eller bara några kilometer 
Ett par kilometer: Lök, hönsbuljong, carnaroli-ris, vitt vin, parmesan.
Citronmarinerad kyckling rubbad med finhackade soltorkade tomater. Färsk sparris som rörs ned i risotton när den är klar.
15 kilometer: Lök, köttbuljong, carnaroli-ris, vitt vin, oxmärg, smör, parmesan, tryffelolja
Risotton garneras sedan med hackat bacon/sidfläsk, små hela skogschampinjoner och kantareller som confiterats i rikligt med oxmärg. Hedonistiskt? -Ja!
Det där med att ta kort på mat… Jag får se och lära här. Men det är ju gott med varm mat!
Glömde; jag har med fördel använt andra ostsorter än parmesan. Appenzeller, Gruyere, Talleggio…
Läs mer...
Nu var det ett tag sedan jag senast seglade in på Ostfrämjandets hemsida. Det har hänt lite shit må jag säga. Snyggt. Kul. Vill du veta något om våra vanligaste svenska ostar – börja här. De har även en behändig sida där du kan ladda ned och skriva ut broschyr, ostkort, vinkort, bordstablett och protokoll om du vill prova ost och vin lite mer systematiskt. Ett ost- och vinprovningskit helt enkelt.
Ost- och vinprovningskitet hittas här
PS. De har världens tjusigaste ostbilder.
Läs mer...
Pecorino är en italiensk ost gjord på fårmjölk. Den är faktiskt inte alltid hård. Pecorino Romano (från området runt Rom) och Pecorino Sardo (från Sardinien) är våra mest kända. Osten tillverkas i alla hörn av Italien men endast fyra stycken är DOC-märkta (ursprungsskyddade). Pecorino Romano, Pecorino Sardo, Pecorino Siciliano, Pecorino Toscano. Det finns dock väldigt, väldigt många olika lokala variationer.
Precis som med parmesan-osten passar en pecorino utmärkt till att riva över en pasta, i sallader eller helt allena med ett gott vin – helst från Italien. Pecorino är en ost som ofta kryddas – gärna med det som finns lokalt i området. Timjan, rosmarin, tomat, peppar… listan kan göras lång.
Så även denna ost. Den är kryddad med en liten men ansenlig del tryffel. Det doftar och smakar tryffel. Men den dyra svampen doftar ganska mycket men inte så lång tid, det gäller att vara lite snabb att mumsa i sig den när den väl är uppskuren. De få gånger jag köpt har den fått agera stand-in till parmesan över en krämig risotto. Det som blir kvar äts upp efter maten. Just denna ost hade inte lika stor sälta utan var mer smakrik, främst från tryffeln. Lite grynig också.
Vin: Halvsött, strävt rött från Italien, smakrikt vitt från Italien.
Läs mer...
En favorit i repris. För nästan två år sedan bloggade jag om St Marcellin – den lagrade varianten som nästan är rinnande (affiné à la Lyonnaise). Nu är det dags för den lite mer vanliga sorten, utan mögel. Och utan den stickiga smaken. Jag gillar helt klart denna variant bättre. Mjukt sirlig i munnen. Krämig och fruktig med en liten nötig eftersmak. Perfekt till ett rött Côtes du Rhône-vin. Synd bara att den är lite svår att hitta. Denna är köpt på Androuet vid Dramatiska teatern i Sthlm. Jag rekommenderar starkt ett besök. Så sjukt fin ostbutik. Såå mycket ostar.
Androuet Den franska ostbutiken
Nybrogatan 6
Öppettider:
Måndag – Fredag 10:30 – 18:00
Lördag 10:30 – 16:00
Många ostar passar till vita viner, några färre passar till röda men de allra flesta ostar passar till halvtorra vita viner. Väldigt många passar också till söta dito. Så lyckan är stor när vinvännen Mr T tar med ett vin från Moseldalen i Tyskland. Ett halvtorrt vin med världens längsta namn; 1994er Meulenhof Erdener Treppchen Riesling Auslese. Auslese är ett av sex Prädikat (tysk vinkvalitetsklass). Auslese-viner är gjort på speciellt utvalda och väl mogna druvklasar. De är ofta eleganta och ganska ofta halvtorra/söta.
Att välja ost till vinet är inte särdeles svårt. Comté, Abondance, Pecorino (inte alltför mycket sälta). Egentligen alla smakrika ostar. Gärna halvhårda till hårda. Så gott.
Vinet ja… Ibland går det att få tag i mogna Rieslingar på SB. Och för en ganska billig penning. De brukar tyvärr ta slut direkt.
Meulenhof har en fint mogen doft av honing och gula semitorkade russin. Doften fyller på med de karaktäristiska diselångorna för en gammelriesling. Vulklösning med tillhörande solution finns också och ibland svischar en mintig ton genom glaset. Det bådar alltså gott. Smaken bjuder på en härligt len upplevelse. Det söta tapetserar gomtaket och eftersmaken är frisk och är hyggligt lång med en liten men märkbar syra. Gott!
Alkoholstyrkan är snälla 8.0%.
Systembolagets halvtorra till söta viner från Tyskland »
Läs mer...
Robiola Tre Latti. En krämig favorit från Piemonte i nordvästra hörnet av Italien som tillverkas av tre olika sorters mjölk. Elefant, myrslok och hästmjölk… eller var det ko, get och fårmjölk. Jag har fått för mig att det är en perfekt sommarost – det bara känns så, lite blommig. En skön sommarkväll med Bagarns Sura – ett surdegsbröd jag brukar köpa på fredagarna, ett rött eller vitt sommarvin samt en plastmugg. Sen är man ju hemma. Vinet var en gåva från den trevliga Carlo Merolli och det har redan fått en grundlig genomgång av den mycket läsvärda bloggen Italienska Viner. Själv har jag inte smakat tjutet ännu.
Robiola Tre Latti har en riktigt god syrlig smak med en trevlig blommig ton. Helst ska den vara så mogen att den är lite, lite rinnig. Självklart funkar osten lika väl allena eller på ett kjex. Jag skulle gärna skriva en hel roman om denna fantastiska ost men jag överlåter en fortsatt läsning HÄR.
Läs mer...
[form-dammbär] En himla trevlig grönmögelost med precis lagom sälta – i alla fall för min smak. Det händer dock inte alltför ofta att jag köper ‘ädelost’ men när jag väl gör det, ja då är det denna som oftast hamnar i påsen. Osten har en torr yta, till skillnad mot de kladdiga Roquefort eller Bleu de Causses. Den är alltså inte bara godare, den är lättare att handskas med också.. wohoo!
Läs mer...
I det böljande landskapet i östra Schweiz (runt byn Appenzell) springer det runt en hel massa kor och annat löst folk. Här tillverkas en av de kända Schweiziska ostarna Appenzeller.
Etivaz. Gruyére, Tête de Moine och Emmenthaler är några andra riktigt goda ostar från samma land. Appenzeller räknas till hårdostfamiljen (pressad ost) och lagras allt från tre månader till Extra-varianten som lagrats i sex månader.
Appenzeller Extra är en riktigt fruktig sak med en trevlig pikant eftersmak. Lite bonnigare och mildare än sin storebror Gruyére. Doften är en kylskåpsknäckare så pappa in den ordentligt.
Vin till
Hårdostar från detta backiga land är fantastiska till de flesta viner. Mousserande, torra vita, fylliga röda, halvsöta eller söta. För att nämna några som passar fint till just Appenzeller Extra i bra prisklass (och som även finns på SB):
Pierre Sparr Diamant Pinot Blanc (nr 2914)
Lenz Moser Trockenbeerenauslese (nr 12920)
Côtes-du-Rhône (nr 2011)
En klassisk getost från Loire (Indre-et-Loire) i centrala Frankrike. Eftersom Kinna redan bloggat utförligt om osten för sisådär 48 timmar sedan så får väl bidra med några fina vintips istället.
Längre in i landet i Övre Loire där klimatet lite svalare hittas appellationerna Sancerre och Pouilly-Fumé – på varsin sida av floden Loire. Appellationerna är kända för sina torra och krispiga vita viner av druvan Sauvignon Blanc. Här kännetecknas druvan med dofter av fläder, svartvinbärsblad, krusbär och kattpiss på krusbärsbuske. Smaken är aromatisk, ofta med stor fruktsyra.
En sökning bland Systemets viner från området resulterar i en inte alltför diger skörd av vin.
Pouilly-Fumé | Sancerre
Vinerna är verkligen klockrena till de flesta krämiga getostar, som just Saint-Maure och kombinationen är den perfekta början på ostkvällen. Sen tas ko-ostarna fram… men det är en annan historia.
Just det ja, ska inte glömma. En Pinot Gris från Alsace fungerar också väldigt bra till getostar…
Läs mer...
Under min lilla tid som ostälskare har jag fått lära mig att Langres är perfekt till Champagne – den kommer ju från samma ställe. Det är oftast ett gott tecken på att smakerna passar fint tillsammans.
Läs mer...