Efter en rejäl tur från Sthlm, runt Skåne och över en sväng till Danmark en sista gång på lång tid framöver, hamnar jag och brossan äntligen i Arild för en visit på Rusthållargården. Jag lovat min co-pilot en middag och övernattning i födelsedagspresent (kock som han är). Som hotellanställd och ansluten till ett speciellt bokningsbolag har jag förmånen att resa runt och titta på andra anslutna anläggningar – med en liten rabatt. Ett sorts studiebesök kan man säga. En trevlig förmån som även är kul och inspirationsgivande. Extra kul att Dagens Industri bedömt ‘Rustis’ restaurang med 5/5 i betyg vilket gör att de hamnar i klass med kända toppkrogar. Det bådar ju gott!

Efter incheckning och en välbehövlig avduschning medelst vila äntrar vi restaurangen för en femrätters avsmakningsmeny (alldeles ny meny) med tillhörande vinpaket.

Sensommarmenyn

Havskräfta Terrin med purjolök, gulbetor, morötter, Espuma med palsternacka & pors

Långarygg Ångad, konfiterad äggula, persilje & musselbuljong

Vildand I sin sky, rödbeta bakt med myskmadra, kålrötter, rostad vitlök & skogssvamp

Ost från Hven & Vilhelmsdals mejeri, husets marmelad, pain de epice

Björnbär från Strandbaden. Mousse, financierkaka, chokladnougatin & kärnmjölkssorbet

Så fint och gott. Kunnig serveringspersonal gör det extra kul att fråga om mat och vin. Långafilén är mjäll och gifter sig perfekt med musselbuljongen och äggulan (hur faen konfiteras en äggula?). Vildanden, som ligger skivad över de gula små skogsprimörerna är mer eller mindre perfekt stekt. Tillsammans med den mustiga såsen, rödbetsgelén, kålroten och en svamp eller två tillsammans på gaffeln frambringas total harmoni. Även rostad potatis med svart tryffel och schalottenlök vid sidan om. Desserten är gudomlig med guldade mandlar som pricken över i:et. Vinpaketet skulle behöva en egen post. En riktigt härlig ekologisk Sauvignon Blanc. Fräsig chardonnay från Côte du Beaune, Högklassig oekad syrah från St Joseph. Dessertvin och hej och hå.

Om. Rusthållargården har sina anor. De äldsta stenarna i bygget tillkom 1675 och sedan 1904 har har familjen Malmgren bedrivit hotellverksamhet här. De flesta rum har utsikt till världs ände. Spa och en femstjärnig restaurang och frukost med nybakt surdegsbröd. Plus till den trevliga personalen.

Vilken annan rätt är så beroende av en väldigt speciell ost som ingrediens och garnityr som risotto? Rätten som egentligen innebär att koka in buljong i ris och sedan tillsätta parmesan. Men det finns ju väldigt många sätt. Såg Solens mat på SVT-play häromdagen när en italienare rörde ihop den lokala varianten. Å hej och hå vad mycket fett. Efter halva tiden tillsättes grädde och när risotton var nästan klar klickades världens största smörkub ner. På med parmesan och sedan massor av den för området väldigt kända osten Bitto. Gissar att paltkoman var svår efter den bomben. Klippet hittas på www.svtplay.se. Avsnitt 6/6.

Jag brukar göra lite olika varianter beroende på om jag vill springa ett par mil i skogen eller bara några kilometer

Ett par kilometer: Lök, hönsbuljong, carnaroli-ris, vitt vin, parmesan.
Citronmarinerad kyckling rubbad med finhackade soltorkade tomater. Färsk sparris som rörs ned i risotton när den är klar.

15 kilometer: Lök, köttbuljong, carnaroli-ris, vitt vin, oxmärg, smör, parmesan, tryffelolja
Risotton garneras sedan med hackat bacon/sidfläsk, små hela skogschampinjoner och kantareller som confiterats i rikligt med oxmärg.  Hedonistiskt? -Ja!

Det där med att ta kort på mat… Jag får se och lära här. Men det är ju gott med varm mat!

Glömde; jag har med fördel använt andra ostsorter än parmesan. Appenzeller, Gruyere, Talleggio…

Papardelle med gremolata, parmaskinka, rostade pistagenötter och flagad parmesan. En för denna sommar vanligt förekommande maträtt. Kanske inte med parmaskinka varje gång. Inte pistagenötter heller för den delen. Bred pasta, gremolata och parmesan är grunden. Tricket är att slå på en skvätt grädde och något billigt vitt vin i kastrullen när pastan börjar bli klar (häll av vattnet först). Det går snabbt och det är gott.

Ett härligt pastavin som gifter sig fint med gremolatan är de norditalienska Barberorna – Barbera d’Alba och Barbera d’Asti. Härligt kryddiga med mörka bär och som ofta låter maten spela den stora fiolen. Det gillas.

Gremolata
2 handfull persilja/bladpersilja
Citronskal av en citron
2 st vitlöksklyftor
Några matskedar bra olivolja

Finhacka persilja, finhacka vitlök, riv av citronskalet. Blanda med lite salt och slå på olivolja så att blandningen blöder lite av olja.

Pistagenötterna
Fördela så mycket nötter du vill ha i en torr stekpanna. Rosta ett tag. Stöt i en mortel. Slå på lite olja och strö på salt.

Allt annat
Färska lasagneplattor skurna som bred tagliatelle (papardelle).
Parmaskinka
En skvätt vitt vin
Lagom mycket grädde för att ‘kräma’ till rätten.

Koka pastan tills den är 2 min från klar . Slå av vattnet. Häll i grädde, en del av gremolatan och det vita vinet. Rör runt. Låt grädden och vinet koka in så att pastan får en krämig yta. Fördela på tallrikar, lägg på skinkan sedan nötter och gremolata. Hyvla parmesan och ringla lite olivolja.

FÖR NÅGON VECKA SEDAN var det brorsans födelsedag och för att fira detta faktum bar det iväg till Wreta Gestgifveri i Jönåker för en smärre middag. Jönåker ligger mittemellan Nyköping och Norrköping, ja precis, mitt i ingenstans . Wreta marknadsför sitt kök med ekologiska och närproducerade råvaror – som så många andra.

Ja, det är inte lätt att sammanfatta kvällen utan att utbrista i både ett eller flera “holy-schmolys!”. En portugisisk afton med Niklas J. Vin, mat och lite, lite ost. Några stödord från kvällen: 10 pers, 15 flaskor minst, Alvarinho, Migas, Moscatel, Colares, Douro, unkna sockor, 1987, 1970, 1960, 1948 och 1871(!).

Idag blev det vinter i Stockholm och det måste ju firas, eller hur. Kålpudding med rotmos och lingon. Nja. Vi tillbringade en lördag inne stan. Information: Inte ett spår av någon hemsk finanskris, det är full julrusning!

Igår var det fääst. Årets Hemmakock skulle koras och det var inbjuden + 1. Jag var plus 1. Har inte kikat så värst noga på Tasteline, som höll i tävlingen, så jag hade ingen aning om festligheterna. Ja, ändå tills jag blev bjuden då. Grattis Anne, Lena och Dagmar till att bli Årets Hemmakockar! Annes food, I Lilla Mysans kök och A cat in the kitchen.

Ja då var det dags igen. Pasta, kära pasta. Det var ju pastafrossa för ett tag sedan och jag lyckades nästan ta ett kort som duger. Numera, såhär på höstkanten, är det svårt att få till några bra foton, det blir till att laga mat på dagen eller ta snygga blixtbilder (not).

Sedan någon månad eller så har jag frekvent gjort egen pasta. Känner mig mäkta stolt över detta faktum. Skapelser såsom lasagneplattor, tagliatelle, delizie och canneloni och nu senast pastakuddar fyllda med ricotta och svamp fullkomligt och formligen väller över och ut på gatan till allas stora glädje. Att äta ute har fått en helt annan betydelse. 

I somras åkte jag och mossan till Julita Wärdshus för att luncha, lite sådär helt apropå. Var hemma i Katrineholm hos “päronah” så det var ingen längre resa att ta sig de 2-3 milen. Med tanke på att Tommy Myllymäki, som var årets kock 2007 tagit över driften av stället så borde det kanske, eventuellt smaka gott. Den uttalade målsättningen är att restaurangen skall bli en av Sveriges 20 bästa. Höööga förväntningar…

Numera en fredagsklassiker. Färsk salsiccia med gnocchi och mozzarella. Mozzarella på buffelmjölk dagen till ära. Man måste ju bara älska italienarna för alla dessa fantastiska och underbara små ting…

Enkelt förklarat är salami inget annat än slankt kött och fett blandat med salt och peppar och tryckt i en naturtarm. Låter kanske inte så himla gott eller hur?

En liten stor restaurang i Skillinge. Ett av många härliga stopp på semestern.