Jag har fått lite info och bilder från Michael, min buddy som arbetar med ostförsäljning till Europa hos MonS Fromager Affineur - ostnissarna (mognadslagrarna) från Roanne i Frankrike.

MonS undersökte för några år sedan möjligheten att utöka lagringspotentialen. De fann en övergiven tågtunnel från andra världskriget strax utanför Roanne. Efter några år av provlagring och renovering står 180 meter tunnel redo att lagra ost. Massor av ost. Tunneln rymmer 80 ton ost och cirka 210 ton passerar varje år. Ostarna lagras allt från en till 18 månader och har en ålder av 1-26 till slutkund (oss ostätare).

FÖR NÅGON VECKA SEDAN var det brorsans födelsedag och för att fira detta faktum bar det iväg till Wreta Gestgifveri i Jönåker för en smärre middag. Jönåker ligger mittemellan Nyköping och Norrköping, ja precis, mitt i ingenstans . Wreta marknadsför sitt kök med ekologiska och närproducerade råvaror – som så många andra.

En vanligt återkommande semestervecka i Österlen och med spänd förväntan ska vi bege sig till Vilhelmsdals Gårdsmejeri, då vi missade öppettiderna förra sommaren. Läser nu att de stängt sin gårdsbutik. Vad trist! Men ska ändå försöka få en guidad tur på gården.

För att vara helt sanningsenlig brukar jag unna mig lite gott på tallriken vare sig det är min eller någon helt främmande människas namnsdag. Dagen till ära och för att jag inte orkade stå vid spisen all day long så tyckte vi att det vore lite trevligt med lite Antipasti på balkongen.

På tallrikarna: Parmaskinka St Daniele, Comté 18 mån, gårdstillverkad Taleggio, Parmigiano 24 mån, Salami från Machelleria Falorni smaksatt med Chianti Classico, Buffelmozzarella, Olivolja från Planeta, färsk grön pesto, och hemgjord tapenade och så vitt bröd som möjligt (jag tycket det är löjligt gott till – och nyttigt framförallt.. höhö)

I glaset: Luigi Vogheras Barbera d’Alba 2007.

Roquefort – kungen av grönmögelostar. Stark som få, möglig som tusan och gjord av fårmjölk. Det är faktiskt en av få grönmögelostar som är tillverkad av just fårmjölk – de flesta är av komjölk. Men vi svenskar borde ha lätt att komma ihåg detta faktum (Rockfåår).

En nyhet värd att nämnas är ett ungerskt vitt vin som letat sig in på systembolaget nu i maj. Druvan heter Furmint och vi dessertvinsälskare känner igen druvan som en viktig beståndsdel i det söta Tokaj-vinet. Detta torra vita vin har jäst på sex månader på ekfat och ståltankar (50/50). Doften är fruktig med toner av honung, vanilj och persika. Wow! Peach Melba? Smaken är citrusfruktig med en fin syra och vinets alkoholstyrka (14,5%) känns inte alls störande. Jo, om du sätter i dig flaskan på egen hand kanske… Jag får nog ge fyndstämpel på detta riktigt trevliga vin. Passar ypperligt till det mesta och detta kommer bli mitt sommarvin, that’s for sure!

Royal Tokaji Furmint Dry 2007

Reblochon var första ost i Savoien-regionen som beviljats AOC, 1976. Osten görs av en blandning av opastöriserad mjölk från tre olika raser av kor: Abondance, Tarine och Montbéliarde.

Häromsistens var det ju en “liten” ostbuffé på Sundby Gård i södra Stockholm. För de inblandade; en heldag med föreläsning, provning av ostnyheter och senare på kvällskvisten byggandet av en ostbuffé för allmänheten. De inblandade var personal och ägare för ostbutiker, ostdiskar, importörer som La Ferme Landaise samt förstås Herve Mons och Michael Mathier från Maison MonS – mognadslagrare från La France.  “Några” bilder blev det och himla gott var det.. synd bara att det inte var något vin inblandat.

Nehe, nu är det dags för lite getost. Första inlägget! Förstår inte varför jag dröjt över ett halvår att få ändan ur får- och komjölkstunnan, jag gillar ju getost. Men nu är det så dags, och igår besökte jag äntligen Androuets ostbutik vid Dramaten. Här hittas fantastiska getostar – och andra förstås. Sortimentet är franskt, letar du efter italienska eller spanska ostar får du bege dig elsewhere. Igår var jag på jakt efter ostar från Bourgogne, en rödvinsflaska från området ifråga pockar på uppmärksamhet hemma i skåpet. Självklart inhandlades en Epoisses (kittost) och en Beaufort (hårdost/pressad ost) och getosten Charolais då.

Charolais har fått sitt namn från staden Charolles. I Androuets lilla ostbok benämns osten som “Getostens Rolls Royce”. Den anses vara den mest smakrika och utsökta av alla getostar. Mm, det lovar gott

Osten tillverkas i ett begränsat antal och just denna ost har lagrats många veckor i ostbutikens ostkyl. Den har utvecklat ett fint blågrått mögel på undersidan. Charolais ska ätas väl lagrad, den är då torr och hård och den syrliga smaken kommer till sin rätt.

Vin till

Här fungerar en röd Bourgogne (Pinot Noir) fint, men ett vitt vin från Sancerre eller Pouilly-Fumé, alla på druvan Sauvignon Blanc, är nog det bästa valet.

Androuet Den franska ostbutiken
Nybrogatan 6
Öppettider:
Måndag – Fredag 10:30 – 18:00
Lördag 10:30 – 16:00

Till middagen igår avnjöts ett vin som Systembolaget sänkt priset på. Från 143 kr till 115 kr, vilket gör att det känns lite lättare att spontanhandla. Egentligen var jag inte ute efter dylik men den liksom bet sig kvar med sitt naggande pris. Jag har ingen erfarenhet av en italiensk Pinot Noir (Pinot Nero) så det kändes okej att ge efter för suktandet.

Direkt vid karaffering känns vinet knutet med jordig doft och lacknafta som enda referenspunkter. Efterhand tinar Riservan och släpper fram mörka bär, kryddiga toner med kanel och läder och tjära. Smaken är direkt tjurigt efter upphällningen och vinet känns nästan lite eldigt och efterlämnar en inte helt angenäm bitterhet i gommen. Jahaja.
Vinet får ytterligare en timme på sig medan jag förbereder maten. Jag passar på att tjuvsippa lite under tiden med lite halvfärdig risotto Milanese och grana padano på skeden. Skönt, nu känns vinet med sin kryddighet som ett hyggligt alternativ till maten. Saffranet möter upp fint och granan hjälper till att bära vinet ända ner utan bitterhet. Hoppas att kycklingen med ett inre av smält taleggio och salvia kan få vinet att sjunga önnu högre. Den mjälla kycklingen med sitt krämiga inre och det lite kryddiga riset får vinet att nynna fint. Inte direkt stämsång och inget hallelujah moment men ändå gott till maten.

Moscatel de Setubal är en vintyp som helt passerat förbi radarn. Det finns ju ett antal söta och halvsöta varianter att välja mellan, så det är kanske inte konstigt. Portugal är ursprungslandet och om någon läst tidigare inlägg så vet du att det blivit väääldigt mycket portugisiskt på sistone.

Pjuh, tillbaka i Italien igen efter trevliga irrfärder på den iberiska halvön. Idag är det den nordliga delen av stöveln som står till grund för måltiden. Självklart handlar det om ost och det är taleggio som får bevisa sina matlagningsegenskaper tillsammans med en Risotto Milanese. I risotton hamnar rikligt med Grana Padano-ost, även den från norra Italien. Till maten – i glaset – blir det en Pinot Nero Riserva från Sydtyrolen som hör och häpna; si, den är från norra Italien.

Inspirerad av Portugalprovningen häromsistens var det igår dags att återuppliva gamla minnen. På menyn en Caldo Verde med rikligt med chunky bitar av savoykål och finslajsad babyspenat garnerad med bitar av färsk chorizo från Hötorgshallen. I glaset; en av få vita portugisiska viner på SB gjorda på druvan Alvarinho. Muros Antigos Alvarinho är ett så kallat “grönt vin” eller Vinho Verde som det heter på portugisiska. Muros Antigos 2007 Vinho Verde Alvarinho finns på SB beställningssortiment via Vinovativa. Men det är alltså 06:an som står framför oss på bordet i all sin prakt.

Daddy-T på Ostbloggen har ett inlägg om ett verktyg  som med fördel kan användas för att dela en riktigt hård ost. Kom att tänka på den kära FXCuisine. Nu har han även börjat att videoblogga. Här ett litet klipp om hur tufft livet kan vara utan en ostgiljotin:

Hmmm… uff.. shit, hmm uff…

I april-maj 2008 tog vi Ryan Air till Pisa för vidare biltur till Grevé in Chianti i Toscana. Det tar tydligen ett år att få ändan ur vagnen och göra nåt av bilderna. Det här var en resa som jag drömt om många gånger. Tänk att bila runt i Italien och särskilt Tuscany (ni kommert väl ihåg vad The Maestro sa om Tuscany i ett avsnitt av Seinfeld).