En riktigt bra vintyp till italiensk plockmat och många pastarätter är de piemontesiska Barbera d’Albas gjort på druvan Barbera. Vinet kännetecknas ofta av opakt mörkrödlila färg med mörka bär i doften, bra syra, powerfruit, trevlig kryddighet och låga tanniner. Beroende på hur vinmakaren tillverkat vinet har den mer eller mindre fatkaraktär i doft och smak. De pratas om modern och traditionell tillverkning av vin – särskilt i Piemonte. I den moderna tillverkningen jäser vinet kortare tid. Fatlagring på mindre och ofta nya ekfat. Nackdelen med dessa moderna viner är att de utvecklas fortare och oxiderar lättare än de traditionella.

2005 Giuseppe E Figlio Mascarello Barbera d’Alba Scudetto
Traditionell och legendarisk producent. Blåröd färg med lila reflexer. Parfym av mörk frukt, tjära och violer med ett litet inslag av mosade röda gubbar. Även färsk salvia blåser i bakgrunden. De 18 månaderna på stora franska ekfat bidrar till en fin komplexitet. Det doftar moget. Serverad från 15 grader; dofterna avlöser varandra under tiden upp mot rumstemp. I munnen är det en härlig skapelse som fräser skönt på tungspetsen. Fruktig med fin syra med en kryddig avslutning. Perfekt till färsk papardelle med hemkörd gremolata och parmaskinka.

2006 Cascina Baricchi Barbera d’Alba
En  hyggligt ung och experimentell producent. Tät mörkrödlila färg. Fatkarakären (lagrat på tonneaux, nya & gamla barriques) ger ett intryck av Coca Cola. Men först och främst är det garrigue-kryddorna och lakritstonen som slår an en tanke att det finns en dos syrah i denna skapelse. Det är dock 100% barbera såklart. Mörka körsbär samsas med en handfull hallon. Smaken är frisk, mycket mörk frukt med trevlig syra med en smaskig eftersmak. För mycket fat för min smak men välgjort och gott till de flesta pastarätter.

Vinerna är köpta hos Carlo Merolli mittemellan Helsingör och Köpenhamn. Styckpriset är 115 dkk för båda. Tyvärr skickar han inte till Sverige. Men jag tycker nog att det är dags att kalla in DHL i ärendet. Det finns ju flera som åker till vår favoritmånglare!

Papardelle med gremolata, parmaskinka, rostade pistagenötter och flagad parmesan. En för denna sommar vanligt förekommande maträtt. Kanske inte med parmaskinka varje gång. Inte pistagenötter heller för den delen. Bred pasta, gremolata och parmesan är grunden. Tricket är att slå på en skvätt grädde och något billigt vitt vin i kastrullen när pastan börjar bli klar (häll av vattnet först). Det går snabbt och det är gott.

Ett härligt pastavin som gifter sig fint med gremolatan är de norditalienska Barberorna – Barbera d’Alba och Barbera d’Asti. Härligt kryddiga med mörka bär och som ofta låter maten spela den stora fiolen. Det gillas.

Gremolata
2 handfull persilja/bladpersilja
Citronskal av en citron
2 st vitlöksklyftor
Några matskedar bra olivolja

Finhacka persilja, finhacka vitlök, riv av citronskalet. Blanda med lite salt och slå på olivolja så att blandningen blöder lite av olja.

Pistagenötterna
Fördela så mycket nötter du vill ha i en torr stekpanna. Rosta ett tag. Stöt i en mortel. Slå på lite olja och strö på salt.

Allt annat
Färska lasagneplattor skurna som bred tagliatelle (papardelle).
Parmaskinka
En skvätt vitt vin
Lagom mycket grädde för att ‘kräma’ till rätten.

Koka pastan tills den är 2 min från klar . Slå av vattnet. Häll i grädde, en del av gremolatan och det vita vinet. Rör runt. Låt grädden och vinet koka in så att pastan får en krämig yta. Fördela på tallrikar, lägg på skinkan sedan nötter och gremolata. Hyvla parmesan och ringla lite olivolja.

Många ostar passar till vita viner, några färre passar till röda men de allra flesta ostar passar till halvtorra vita viner. Väldigt många passar också till söta dito. Så lyckan är stor när vinvännen Mr T tar med ett vin från Moseldalen i Tyskland. Ett halvtorrt vin med världens längsta namn; 1994er Meulenhof Erdener Treppchen Riesling Auslese. Auslese är ett av sex Prädikat (tysk vinkvalitetsklass). Auslese-viner är gjort på speciellt utvalda och väl mogna druvklasar. De är ofta eleganta och ganska ofta halvtorra/söta.

Att välja ost till vinet är inte särdeles svårt. Comté, Abondance, Pecorino (inte alltför mycket sälta). Egentligen alla smakrika ostar. Gärna halvhårda till hårda. Så gott.

Vinet ja… Ibland går det att få tag i mogna Rieslingar på SB. Och för en ganska billig penning. De brukar tyvärr ta slut direkt.
Meulenhof har en fint mogen doft av honing och gula semitorkade russin. Doften fyller på med de karaktäristiska diselångorna för en gammelriesling. Vulklösning med tillhörande solution finns också och ibland svischar en mintig ton genom glaset. Det bådar alltså gott. Smaken bjuder på en härligt len upplevelse. Det söta tapetserar gomtaket och eftersmaken är frisk och är hyggligt lång med en liten men märkbar syra. Gott!

Alkoholstyrkan är snälla 8.0%.

Systembolagets halvtorra till söta viner från Tyskland »

Numera tycker jag det är inspirerande, lite sport, att kika runt på olika sajter och försöka leta fram guldkornen – med god hjälp av våra kära vinbloggare som plöjer vägen åt oss. Även GrapeStories är en bra sajt för att ytterligare leta reda på kommentarer/recensioner om vin som är intressanta. Vinbloggosfären exploderade under 2009 och flera fenomen uppstod vinbloggare emellan: Att åka till Danmark och lasta bilen full. Fenomen som Baroloexpressen (läs kommentarerna) och gruppekøb föddes. Baroloexpressen och gruppekøb kom sig av att en viss italienare boendes i Danmark (mellan Helsingör-Köpenhamn) sålde jädrigt schyssta Barolos. Även Philipson Wine (ibland rabatt, ibland inte, ibland helt sjukt låga priser… on and on and on) straxt nedan Helsingör också bidragit till att flera vinbloggare turat över sundet.

Ett annat fenomen som kom i dagen är att köpa vin via Internet, främst från tyska näthandlare. Det går att hitta färdiglagrade viner, för samma, ofta billigare prislapp än på systembolaget inklusive frakt(!). Om man nu vill jämföra med SB.

Så till business. Ett guldkorn som inte får missas. Och jag vill egentligen inte alls berätta detta, det är som min egen lilla hemlighet eftersom det fortfarande finns flaskor kvar. Men jag gillar ju dig och eftersom jag känner att du är värd ett schysst plonk…Don’t move, don’t speak, don’t even whisper. Here goes;

Marchese’s Chianti Classico Riserva är en klassiker på det kära Systembolaget. Nu finns 05:an för 179 pistoler. Jag vet egentligen inte hur länge vinet värmt en hyggligt stor hylla i våra Systembolag, men det måste vara åratal. 2004 var en hyllad årgång och har det där lilla extra som jag söker i en Chianti Classico. Mörka körsbär, plommon tobak och kryddor som salvia och med ett skönt grepp från tanninerna.

Men nu är det alltså 2001:an jag ska skriva om… Också det en hyllad årgång och får anses vara färdiglagrad. Vinet har en läcker tegelröd färg i kanterna och doftar magnifikt av torkade frukter och choklad. Fikon och salvia finns här tillsammans med en trevlig hög av höstlöv. Tanninerna är integrerade och lämnar bara ett stort flin på mina läppar. 90% Sangiovese & 10% Cabernet Sauvignon. 14 månader på små ekfat. För att härma en känd vinskrivare; FYND!!! Vinet på GrapeStories – 87 smaknoteringar som talar sitt tydliga språk.

Vinet finns att köpa via Belvini.de – en riktigt schysst näthandlare. Get it, drink it.

Så antingen klagar man på Systembolaget eller också löser man problemet själv. Jag har hittat min lösning:

Belvini.de
Superiore.de
Barolobrunello.com

..för att nämna några få bra näthandlare som du kan lita på.

Denna lilla affär i Brooklyn, NY vore nog ganska trevlig att sitta ett par timmar på! Sen tar man sig till Greenwich Village och sitter ett par timmar på Murray’s Cheese. Men det funkar ju lika bra med någon av våra svenska ostbutiker för att vara helt ärlig – de får ju inte sälja färsk opastöriserad ost i USA. Bummer!

Robiola Tre Latti. En krämig favorit från Piemonte i nordvästra hörnet av Italien som tillverkas av tre olika sorters mjölk. Elefant, myrslok och hästmjölk… eller var det ko, get och fårmjölk. Jag har fått för mig att det är en perfekt sommarost – det bara känns så, lite blommig. En skön sommarkväll med Bagarns Sura – ett surdegsbröd jag brukar köpa på fredagarna, ett rött eller vitt sommarvin samt en plastmugg. Sen är man ju hemma. Vinet var en gåva från den trevliga Carlo Merolli och det har redan fått en grundlig genomgång av den mycket läsvärda bloggen Italienska Viner. Själv har jag inte smakat tjutet ännu.

Robiola Tre Latti har en riktigt god syrlig smak med en trevlig blommig ton. Helst ska den vara så mogen att den är lite, lite rinnig. Självklart funkar osten lika väl allena eller på ett kjex. Jag skulle gärna skriva en hel roman om denna fantastiska ost men jag överlåter en fortsatt läsning HÄR.

[form-dammbär] En himla trevlig grönmögelost med precis lagom sälta – i alla fall för min smak. Det händer dock inte alltför ofta att jag köper ‘ädelost’ men när jag väl gör det,  ja då är det denna som oftast hamnar i påsen. Osten har en torr yta, till skillnad mot de kladdiga Roquefort eller Bleu de Causses. Den är alltså inte bara godare, den är lättare att handskas med också.. wohoo!

Det sägs att långt innan romarna kom till Frankrike, var det de galliska druiderna (Miraculix?) i området Pierre-sur-Haute, Auvergne i Rhônealperna som tillverkade Fourme d’Ambert. Benämningen “fourme” betyder form (Gjord i form) på latin och menas den behållare som används för att hålla ostmassan på plats. Därför lever namnet “forme” kvar på osten i bergen i Forez och Auvergne. Förr tillverkades osten uteslutande på gårdar under sommarmånaderna, i “jasseries” – låga byggnader med halmtak, och såldes på marknaden i byn Ambert, därav namnet. Även idag hålls traditionen vid liv.

Testa att dela osten i små bitar och vira mindre skivor parmaskinka runt. Guvagott! Eller varför inte i en fräsch sallad med valnötter. I sås. Fyllning i kött. Oändliga möjligheter.

Var och hur

Fourme d’Ambert produceras i två franska departement: Loire och Puy-de-Dôme, och i fem kantoner om Cantal regionen runt Saint-Flour. Osten står i 24 timmar för att rinna av. Den saltas och perforeras vilket låter syre passera genom osten. Den bildar då relativt snabbt det välkända mööglet utav släket penicillium.

Vin

Fantastisk trevligt tillsammans med ett sött/halvsött vitt eller rött vin. Varför inte testa ett rött Vin Doux Naturel från södra Frankrike. Gärna från disrikten Banyul och Maury.

Franskaviner.se:

BANYULS och BANYULS GRAND CRU- 1500 hektar
Vid den orientaliska delen av Pyrénéerna på skifferterraser där klippan bara täcks av ett tunt jordlager. På denna magra jord ger en rustik druva, som Grenache noir, fylligt vin men mycket låg avkastning. Rubinröda till mahognyfärgade viner med generös bouquet av torkad frukt, russin, fikon och kakao.

Banyuls Rimage behåller sina aromer av röda bär medan Banyuls Grand Cru får lagras på ekfat i minst trettio månader och får en mogen fyllig stil.

MAURY – 1720 hektar
I Agly-dalen på svarta skifferjordar ger Grenache noir magnifika fylliga och kopparfärgade mjuka viner. Maury “vintage” har toner av svarta vinbär och björnbär medan mer mogen Maury utvecklar aromer av plommon, svarta körsbär, kryddor och rostat kaffe.

Miraculix

Miraculix är namnet på den gamle finurlige druid som är vän till Asterix och som tillreder grytan med trolldryck som krävs för att Asterix och de andra i byn ska bli starka och oövervinnerliga för romarna, med undantag av Obelix som Miraculix inte tillåter smaka av grytan, sedan han föll i den som barn. Miraculix är vithårig och har långt skägg, och en vit druiddräkt. Hans viktigaste redskap är guldskäran, med vilken han samlar de mistlar som är en av de viktigaste ingredienserna i trolldrycken. Förutom trolldrycken kan Miraculix koka ihop andra magiska drycker.

I det böljande landskapet i östra Schweiz (runt byn Appenzell) springer det runt en hel massa kor och annat löst folk. Här tillverkas en av de kända Schweiziska ostarna Appenzeller.

Etivaz. Gruyére, Tête de Moine och Emmenthaler är några andra riktigt goda ostar från samma land. Appenzeller räknas till hårdostfamiljen (pressad ost) och lagras allt från tre månader till Extra-varianten som lagrats i sex månader.

Appenzeller Extra är en riktigt fruktig sak med en trevlig pikant eftersmak. Lite bonnigare och mildare än sin storebror Gruyére. Doften är en kylskåpsknäckare så pappa in den ordentligt.

Vin till

Hårdostar från detta backiga land är fantastiska till de flesta viner. Mousserande, torra vita, fylliga röda, halvsöta eller söta. För att nämna några som passar fint till just Appenzeller Extra i bra prisklass (och som även finns på SB):

Pierre Sparr Diamant Pinot Blanc (nr 2914)

Lenz Moser Trockenbeerenauslese (nr 12920)

Côtes-du-Rhône  (nr 2011)