En favorit i repris. För nästan två år sedan bloggade jag om St Marcellin – den lagrade varianten som nästan är rinnande (affiné à la Lyonnaise). Nu är det dags för den lite mer vanliga sorten, utan mögel. Och utan den stickiga smaken. Jag gillar helt klart denna variant bättre. Mjukt sirlig i munnen. Krämig och fruktig med en liten nötig eftersmak. Perfekt till ett rött Côtes du Rhône-vin. Synd bara att den är lite svår att hitta. Denna är köpt på Androuet vid Dramatiska teatern i Sthlm. Jag rekommenderar starkt ett besök. Så sjukt fin ostbutik. Såå mycket ostar.

Androuet Den franska ostbutiken
Nybrogatan 6
Öppettider:
Måndag – Fredag 10:30 – 18:00
Lördag 10:30 – 16:00

En riktigt bra vintyp till italiensk plockmat och många pastarätter är de piemontesiska Barbera d’Albas gjort på druvan Barbera. Vinet kännetecknas ofta av opakt mörkrödlila färg med mörka bär i doften, bra syra, powerfruit, trevlig kryddighet och låga tanniner. Beroende på hur vinmakaren tillverkat vinet har den mer eller mindre fatkaraktär i doft och smak. De pratas om modern och traditionell tillverkning av vin – särskilt i Piemonte. I den moderna tillverkningen jäser vinet kortare tid. Fatlagring på mindre och ofta nya ekfat. Nackdelen med dessa moderna viner är att de utvecklas fortare och oxiderar lättare än de traditionella.

2005 Giuseppe E Figlio Mascarello Barbera d’Alba Scudetto
Traditionell och legendarisk producent. Blåröd färg med lila reflexer. Parfym av mörk frukt, tjära och violer med ett litet inslag av mosade röda gubbar. Även färsk salvia blåser i bakgrunden. De 18 månaderna på stora franska ekfat bidrar till en fin komplexitet. Det doftar moget. Serverad från 15 grader; dofterna avlöser varandra under tiden upp mot rumstemp. I munnen är det en härlig skapelse som fräser skönt på tungspetsen. Fruktig med fin syra med en kryddig avslutning. Perfekt till färsk papardelle med hemkörd gremolata och parmaskinka.

2006 Cascina Baricchi Barbera d’Alba
En  hyggligt ung och experimentell producent. Tät mörkrödlila färg. Fatkarakären (lagrat på tonneaux, nya & gamla barriques) ger ett intryck av Coca Cola. Men först och främst är det garrigue-kryddorna och lakritstonen som slår an en tanke att det finns en dos syrah i denna skapelse. Det är dock 100% barbera såklart. Mörka körsbär samsas med en handfull hallon. Smaken är frisk, mycket mörk frukt med trevlig syra med en smaskig eftersmak. För mycket fat för min smak men välgjort och gott till de flesta pastarätter.

Vinerna är köpta hos Carlo Merolli mittemellan Helsingör och Köpenhamn. Styckpriset är 115 dkk för båda. Tyvärr skickar han inte till Sverige. Men jag tycker nog att det är dags att kalla in DHL i ärendet. Det finns ju flera som åker till vår favoritmånglare!

Papardelle med gremolata, parmaskinka, rostade pistagenötter och flagad parmesan. En för denna sommar vanligt förekommande maträtt. Kanske inte med parmaskinka varje gång. Inte pistagenötter heller för den delen. Bred pasta, gremolata och parmesan är grunden. Tricket är att slå på en skvätt grädde och något billigt vitt vin i kastrullen när pastan börjar bli klar (häll av vattnet först). Det går snabbt och det är gott.

Ett härligt pastavin som gifter sig fint med gremolatan är de norditalienska Barberorna – Barbera d’Alba och Barbera d’Asti. Härligt kryddiga med mörka bär och som ofta låter maten spela den stora fiolen. Det gillas.

Gremolata
2 handfull persilja/bladpersilja
Citronskal av en citron
2 st vitlöksklyftor
Några matskedar bra olivolja

Finhacka persilja, finhacka vitlök, riv av citronskalet. Blanda med lite salt och slå på olivolja så att blandningen blöder lite av olja.

Pistagenötterna
Fördela så mycket nötter du vill ha i en torr stekpanna. Rosta ett tag. Stöt i en mortel. Slå på lite olja och strö på salt.

Allt annat
Färska lasagneplattor skurna som bred tagliatelle (papardelle).
Parmaskinka
En skvätt vitt vin
Lagom mycket grädde för att ‘kräma’ till rätten.

Koka pastan tills den är 2 min från klar . Slå av vattnet. Häll i grädde, en del av gremolatan och det vita vinet. Rör runt. Låt grädden och vinet koka in så att pastan får en krämig yta. Fördela på tallrikar, lägg på skinkan sedan nötter och gremolata. Hyvla parmesan och ringla lite olivolja.

Många ostar passar till vita viner, några färre passar till röda men de allra flesta ostar passar till halvtorra vita viner. Väldigt många passar också till söta dito. Så lyckan är stor när vinvännen Mr T tar med ett vin från Moseldalen i Tyskland. Ett halvtorrt vin med världens längsta namn; 1994er Meulenhof Erdener Treppchen Riesling Auslese. Auslese är ett av sex Prädikat (tysk vinkvalitetsklass). Auslese-viner är gjort på speciellt utvalda och väl mogna druvklasar. De är ofta eleganta och ganska ofta halvtorra/söta.

Att välja ost till vinet är inte särdeles svårt. Comté, Abondance, Pecorino (inte alltför mycket sälta). Egentligen alla smakrika ostar. Gärna halvhårda till hårda. Så gott.

Vinet ja… Ibland går det att få tag i mogna Rieslingar på SB. Och för en ganska billig penning. De brukar tyvärr ta slut direkt.
Meulenhof har en fint mogen doft av honing och gula semitorkade russin. Doften fyller på med de karaktäristiska diselångorna för en gammelriesling. Vulklösning med tillhörande solution finns också och ibland svischar en mintig ton genom glaset. Det bådar alltså gott. Smaken bjuder på en härligt len upplevelse. Det söta tapetserar gomtaket och eftersmaken är frisk och är hyggligt lång med en liten men märkbar syra. Gott!

Alkoholstyrkan är snälla 8.0%.

Systembolagets halvtorra till söta viner från Tyskland »