Hittade lite rolig information om raketost. Själv är jag för ung för att minnas om jag åt det eller om den försvann innan jag föddes. Men förpackningen är ju riktigt retrosnygg. Men namnet och försvinnandet förbryllar en smula. Efter noga efterforskning har vår inhouse detektivbyrå kommit ett steg närmare sanningen… känsliga personer kan sluta läsa här.

Historien tar sin början i ett pånyttfött Sverige på väg mot att bli en av världens mest framstående industriländer. Året är 1947 och Åkerlund & Rausing, förpackningsspecialisten, helt sonika uppfinner en maskin som kan, hör och häpna, förpacka ost i tuber. Raketosten var född. Osten sköts upp ur röret och skivor av osten gjordes med vidhängande snöre.

Men hur smakade raketosten?

Efter viss efterforskning kan vi nu presentera några smak- och minnesbilder från de som var med på den tiden.

Hos oss klämde man gärna lite extra för att få en tjock, tjock skiva att äta. Man fick egentligen inte trycka ut för mycket men vi gjorde alltid misstag. Skivorna blev gärna halvcentimeterstjocka. Mm vad god den osten var.
Jag håller med någon som skrev att den smakar ungefär samma som de trekantiga ostarna med kon på. Raketosten var dock lite hårdare i konsistensen. /Lotta

En teori som ständigt återkommer är varför raketosten slutade att tillverkas var: Är det verkligen hygieniskt med en bomullstråd som används gång på gång?

Mild, men ändå god. Man kunde göra mönster på skivorna beroende på hur man drog i tråden. Skulle gärna ha den tillbaks (fast idag skulle jag nog cayennepeppra på den, så det blir lite smak..) Ohygeniskt med tråd? Vi överlevde ju..-Det var ju betydligt mer ohygieniskt isåfall att vi sög på istappar vi hittat både här och där.. /Pia

Det var egentligen ingen riktig mjukost ens utan en smältost, som inte smakade särskilt mycket – det enda roliga med den var just förpackningen, utmaningen var att skära riktigt tunna och ändå hela skivor med det där snöret. Min bror och jag roade oss dessutom med att göra “konstnärliga utsmyckningar”, som att dra tråden upp och ner medan vi drog den runt, så det blev liksom vågmönster av det. Vi var väl lättroade kanske… /Lena

Säpo dementerar

På Säpo dementeras det fortfarande att någon rysk spion helt sonika stal det topphemliga receptet, därav det abrupta produktionsstoppet 1977.

K-E-J som vill vara anonym säger:

Jag som är född 1942, minns Raketosten väl, men fanns den så sent som på 1970-talet? Lär enligt somliga kommit i handeln först efter Sputnik 1967. Men nog åt vi osten tidigare än så, klart före 1965. Egentligen vill jag placera den till sena delen av 50-talet. Kan den ha funnits i omgångar och försvunnit?

På plats i forna Sovjet

Vi på redaktionen har febrilt försökt kontakta den ryska ambassaden för en kommentar om det föreligger någon, någon som helst sanning i anklagelserna om att Sovjet skulle har varit delaktig i försvinnandet av en av Sveriges största kulturskatter.

Vad var det med Raketosten som var så värdefullt? Efter lite påtryckningar och med ett uttalande från en av de ryska rakettekniker som arbetade med Sputnikprojektet antyds det något om att det var den molekylära sammansättningen i osten som var ytterst värdefull, inte osten i sig.

Åter till Sverige och boken: Den hemlige kocken. Tillsatsen i Raketosten, E-322 anses tillsammans med gamla nedsmälta ostkanter av Grevé, Herrgård och Stureost bilda ett högexplosivt ämne som vid förbränning kan lyfta raketer.

Efterforskningar visar att varumärket Raketost köptes upp av Sovjet och all producerad ost fraktades till Sovjet med adressat okänd. Vittnesmål antyder staden Severomorsk för vidare transport till Bajkonur, den ryska rymdanläggningen.

Efter påtryckningar från svenska SÄPO och ryska GRU måste vi härmed lägga ned undersökningen.

Källor: http://www.bulldozer.nu/intryck/raketost.html

http://www.torgny-palm.se/nostalg2.htm

http://www.wanngaardways.com/raketost/