Sedan någon månad eller så har jag frekvent gjort egen pasta. Känner mig mäkta stolt över detta faktum. Skapelser såsom lasagneplattor, tagliatelle, delizie och canneloni och nu senast pastakuddar fyllda med ricotta och svamp fullkomligt och formligen väller över och ut på gatan till allas stora glädje. Att äta ute har fått en helt annan betydelse. 

Jag kan inte påstå att jag är så bevandrad i pancettans underbara värld. Tycker mest “baconet” ser väldigt köttsnålt ut, mest strimmor av kritvitt fett. Min lokala månglare av bland annat pancetta försökte upplysa mig om att:

En ost som har samma färg som en morot? What’s with that?

Jag gillar ju detta alltså.. En standard blåmögelost gjord på pastöriserad komjölk som kan hittas lite varstans i våra dagligvarubutiker. Den är mild och krämig med en gräddvit färg och det enda tillbehör som behövs är ett schysst vin och ett valfritt finger eller två.

Gaudi, Dali och Columbus är husgudarna i den gamla anrika katalanska huvudstaden. Det luktar bensin. Det luktar damm och det luktar ost och pata negra. Vi säger gracias mera tapas på restaurangen Siete Portos (7 Dörrar). Restaurangen bär på 172 års historia och en herre ur serveringspersonalen tycks har varit med på hela resan. Risken är överhängande att råka spendera hela semesterkassan på den fantastiska pata negran som serveras just här.

Sort: Komjölk Ursprung: Savoien, Frankrike

Osten Tomme de Savoie är en trevlig bekantskap. En halvhård, relativt smal ost med mild bred smak. Under tidigare århundraden betraktades den dock som den fattiges ost på grund av att den tillverkades av en stor andel skummjölk. Den “riktiga” mjölken användes till att göra finare ostar eller smör.

“He lives in a house, a very big house, in the country.” Blurbasisten Alex James lever i dag exakt det liv som Blur parodierade i hitlåten “Country house”. Jan Gradvall har träffat den nuvarande ostmakaren på hans gård.

– Det är märkligt vilka vändningar ens liv kan ta, säger Alex James. När jag stod där i Hultsfred för 15 år sedan och tänkte på min framtid hade jag aldrig, aldrig, aldrig tänkt att jag i dag skulle befinna mig på en sån när plats.

Läs hela Jan Gradvalls artikel här tipsat av Lotta

I somras åkte jag och mossan till Julita Wärdshus för att luncha, lite sådär helt apropå. Var hemma i Katrineholm hos “päronah” så det var ingen längre resa att ta sig de 2-3 milen. Med tanke på att Tommy Myllymäki, som var årets kock 2007 tagit över driften av stället så borde det kanske, eventuellt smaka gott. Den uttalade målsättningen är att restaurangen skall bli en av Sveriges 20 bästa. Höööga förväntningar…